Ja vi har köpt ny bil...trodde ju aldrig att vi skulle svika Audi, men så blev det denna gången.

Är mycket mycket nöjd..... Det blev en Renault Laguna 3.0 V6.

Hämtade den i tisdags. Prinsen fick premiär turen hem....sken upp som ett barn på julafton gjorde han när jag lämnade över kortet.

Sessan har varit hemma hela veckan eftersom vi inte visste när vi skulle hämta bilen först. Men det har varit mysigt. Hon va inne i Ystad igår o lekte med Nellie, Theo, Samuel o Liam, under tiden så passa jag på att jobba några timmar.

Vi körde till S-hamn först eftersom mina jobbesaker låg i firma bilen.

När vi kommer in på verkstaden så möts jag av ett brett leende....prinsen hade fått goda nyheter. En person ifrån UC ringde upp honom för att fråga om han ville ha deras tidning eller va d va =).....i samma veva passade han på att upplysa prinsen om att han hade högsta scoring hos dom. Va inte vanligt att mindre företag gick så bra i dagens läge sa han, men tack vare allt slit så låg Prinsens företag på toppen. E ju där eliten samlas tihi....*STOLT*

Dagen vad jag vet nu innehåller jobb...kanske en runda in till Ystad. Mamma ville fika...får se hur det blir.

Imorgon kommer Fam. Bendroth-Johansson hit. Vi ska bjuda på middag eftersom jag fyller år på måndag....ska leta upp ett gott choklad tårts recept idag tänkte jag.

Har haft en underbar känsla av trygghet o kärlek i kroppen hela veckan....jaaaa...merän vanligt. Man ser folk i andra förhållande som tjafsar om minsta lilla småsak...eller så går förhållandet åt helvete....är så glad att vi inte tillhör den kategorin.

Som Anna sa till oss en gång.."Ni e fan alltid lika glada!" Ja så e d nog hehe....

Men men nog om de nu....ska fixa en ägga macka till min lilla sessa nu...äggmonster e hon!

ÄLSKAR MIN DOTTER & MIN MAN!!

Kollade YouTube idag...fastnade på en sida med Scooters gamla låtar....Finemang =)

Mmm dom sista dagarna har man tänkt lite på det här med vänskap.

Många använder ordet vänskap för lätt.

Jag har fått höra flera gånger "ja vi va vänner så hur kunde hon göra så då?"

"NEJ!" är mitt svar på det. Vi har ALDRIG varit vänner och kommer aldrig bli det heller.

Jag räknar inte mig själv, eller någon annan heller för den delen, som vän bara för att man snackar eller träffas några gånger.

Vänskap för mig är en människa jag känner mig trygg med och som tar mig för den jag är.

Sen finns det ju kompisar eller bekanta. Det är en jäkla skillnad.....

Liksom orden hata och älska...används också alldeles för lätt idag...finns människor jag älskar o kommer alltid att göra oavsett vad, sen finns det inte många jag hatar, men dock ett fåtal som fått den äran....dessutom välförtjänta av den känslan.

Den sista veckan har varit fylld med en massa känslor o tankar, som jag tyvärr inte kan dela med mig av här pga löften jag gett.

Jag tackar gudarna o Alex att jag är starkare psykiskt nu än jag någonsin varit förr. Fått många nyttiga lärdomar i mitt liv dom senaste åren.... Som inte gör mig så förbannat enkelspårig...iaf inte när det gäller min familj o mina vänner.

Jag behandlar andra som dom behandlar mig, tolererar inte en massa BS o kappvänderi.....sitter hellre själv än att omger mig med folk jag inte kan lita på....har det bättre än jag någonsin haft det innan tack vare dessa värderingar.

GÖR VAD SOM HELST FÖR DOM 2 MÄNNISKORNA JAG ÄLSKAR MERÄN NÅGOT ANNAT PÅ DENNA JORD- ERICA& ALEX!!

Dec-07 fick jag min första panikångest attack.

Minns det som om det vore igår.

Befann mig på begravning i Malmö, min ex mans mormor hade gått bort.

Klockorna börjar ringa....plötsligt börjar jag känna mig yr, kallsvettig, hjärtat rusar, känns som att någon snörper om halsen på mig.....allt blir overkligt...

Jag reser mig diskret upp för att gå ut...egentligen skulle jag bara vilja rusa ut.

Väl ute tror jag att jag ska dö, osmakligt nog kan tyckas. Ingen jacka fick jag med mig ut heller....när attacken släpper taget om mig kommer frossan. trots allt alldeles våt över precis hela kroppen..dec månad, ingen värme direkt.

Jag visste inte då vad detta var för något, visste bara att jag aldrig ville känna så igen. Men den lyxen fick jag inte. På mottagningen efter begravningen kom attack nr.2

Detta pågick fram till att jag lämnade min man i slutet av Aug, början av Sep-08. Kunde inte göra enkla vardags saker som att tex gå till affären, utan att ångesten kröp sig på.

Ångesten dämpades inte direkt av att känna pressen ifrån familj o vänner o framför allt sig själv.

Jag var tvungen att lämna ett liv av press, fullt ansvar på alla plan och krav.

Denna tvångs känsla kom eftersom den jag levde med inte kunde sätta sig in i hur jag mådde utan fortsatte att ställa krav.

Min enda önskan vid detta laget var att jag skulle kunna fungera som mamma till min älskade dotter.

Alltså tog jag steget ur äktenskapet.

Steget med stort S fyllde mig av en känsla jag inte upplevt på åratal. FRIHET!

Med detta var det ju inte sagt att jag var helt befriad ifrån attackerna....men dom var inte ens i närheten av vad dom varit innan. Skulle gå till psykolog och dessutom käka en massa piller...detta slapp jag tack vare, vad som idag är min sambo, Alex. Stödet jag fann i honom var obeskrivligt.

Har sedan skiljsmässan gått igenom mycket grundliga undersökningar pga yrsel, illamående och det senaste halvåret konstant värk.

Hjärnröntgen, coloskopi, blodprover i det oändliga.

Som jag skrivit om innan fick jag diagnosen IBS i Juni förra året. I mitten av Dec-10 fick jag diagnosen Fibromyalgi.

En sjukdom jag varit mycke skeptisk till innan och till viss del fortfarande.

Har lovat mig själv att hålla igång nästan som vanligt, eftersom jag alltid varit en människa som knepat o knåpat med typ allt. Som min reumatolog sa till mig så försvinner inte värken för att man lägger sig, däremot måste man lära sig var ens gränser går.

Lägger ut 2 länkar som jag tycker innehåller mycket intressant läsning om dessa "problem" jag haft/har.

www.netdoctor.se/depression/?_PageId=772

www.fibromyalgi.se/1/1.0.1.0/9/1/