2011-07-02 dagen då jag blev fru Sandgren.

Hade en toppen dag rakt igenom igår...ingenting gick fel...Vill tacka ALLA som var med och gjorde vår dag perfekt...

Orkar just nu inte skriva så mycke...lite seg hihi...men bilder kommer så småningom =)

ERICA & ALEX- ÄLSKAR ER MEST I VÄRLDEN!!

Avslappnat...lugnt....alldagligt samtal.

Du berättade om delar av ditt liv, vilket gjorde mig väldigt förvånad. "Samtal på andra linjen!", sa du efter ett bra samtal som varade merän några få minuter....

Nej inget samtal....någon kom visst hem såg jag....

Själv= Avslappnat och glatt

Med sällskap= Spännt och med attityd... osäkerhet i rösten

Jag gillar ju inte denna typ av teater speciellt mycket kan jag säga....ingen komedi snarare tragedi i min värld...

Konstiga frågor har jag fått....vet inte varför egentligen. Svaret lär jag väl få en dag förr eller senare....men min intiution har nog svaret...

Hoppas att du en dag finner ro i din egen kropp....

Söndag morgon...sessan har precis blivit hämtad av sin pappa för en dag på Tosselilla. Något hon sett fram emot..igår va hon på kalas. Veckan som gått har varit lite upp o ner till en början, men efter att ha ventilerat med en neutral själ så fick jag rådet att absolut inte ändra ett dugg, vilket kändes skönt eftersom det verkligen hade tagit emot att ändra till det sämre alternativet i mitt o många andras tycke.

Efter år av svek, lögner och intriger, kan man inte bara knäppa med fingrarna och hoppas på att allt ska va glömt. Tillit och respekt är något man förtjänar, inte något man bara får hur som helst.

Det är än så länge bättre, men vill gärna se att det inte bara är en fasad som så många gånger innan. Känns lite grann som att jag sett detta innan faktiskt, men hoppas för alla inblandade att så inte är fallet.

Veckan som kommer är det jobb och fest fixande på schemat. Ska försöka ge mig på att göra en glitterfontän till 75 års festen på lördag. Men återstår att se om jag rer ut det. =)

Idag är det iaf träningsdax, ska bli så skönt att komma dit. Mår kanon efter varje träningspass....trodde man inte för ett tag sen..prinsen har ju fått en ryggtavla som heter duga OOOHHHLALA!! hahahahahaha...

Nu lite mer java...

ERICA & ALEX- ÄLSKAR ER!

Fick det bevisat dubbelt upp idag....GUD FINNS!!!!

Dagen har bestått av två helt underbara nyheter...den ena gäller min älskade prins o den andra kan jag inte merän att säga TUR & RETUR!!! YES! Denna sommaren kommer jag njuta av i fulla drag verkar det som =D

Va bara tvungen att skrika i "rymden" om min perfekta dag...hehehe

HEJSVEJS!! =D

Mmm dom sista dagarna har man tänkt lite på det här med vänskap.

Många använder ordet vänskap för lätt.

Jag har fått höra flera gånger "ja vi va vänner så hur kunde hon göra så då?"

"NEJ!" är mitt svar på det. Vi har ALDRIG varit vänner och kommer aldrig bli det heller.

Jag räknar inte mig själv, eller någon annan heller för den delen, som vän bara för att man snackar eller träffas några gånger.

Vänskap för mig är en människa jag känner mig trygg med och som tar mig för den jag är.

Sen finns det ju kompisar eller bekanta. Det är en jäkla skillnad.....

Liksom orden hata och älska...används också alldeles för lätt idag...finns människor jag älskar o kommer alltid att göra oavsett vad, sen finns det inte många jag hatar, men dock ett fåtal som fått den äran....dessutom välförtjänta av den känslan.

Den sista veckan har varit fylld med en massa känslor o tankar, som jag tyvärr inte kan dela med mig av här pga löften jag gett.

Jag tackar gudarna o Alex att jag är starkare psykiskt nu än jag någonsin varit förr. Fått många nyttiga lärdomar i mitt liv dom senaste åren.... Som inte gör mig så förbannat enkelspårig...iaf inte när det gäller min familj o mina vänner.

Jag behandlar andra som dom behandlar mig, tolererar inte en massa BS o kappvänderi.....sitter hellre själv än att omger mig med folk jag inte kan lita på....har det bättre än jag någonsin haft det innan tack vare dessa värderingar.

GÖR VAD SOM HELST FÖR DOM 2 MÄNNISKORNA JAG ÄLSKAR MERÄN NÅGOT ANNAT PÅ DENNA JORD- ERICA& ALEX!!

Dec-07 fick jag min första panikångest attack.

Minns det som om det vore igår.

Befann mig på begravning i Malmö, min ex mans mormor hade gått bort.

Klockorna börjar ringa....plötsligt börjar jag känna mig yr, kallsvettig, hjärtat rusar, känns som att någon snörper om halsen på mig.....allt blir overkligt...

Jag reser mig diskret upp för att gå ut...egentligen skulle jag bara vilja rusa ut.

Väl ute tror jag att jag ska dö, osmakligt nog kan tyckas. Ingen jacka fick jag med mig ut heller....när attacken släpper taget om mig kommer frossan. trots allt alldeles våt över precis hela kroppen..dec månad, ingen värme direkt.

Jag visste inte då vad detta var för något, visste bara att jag aldrig ville känna så igen. Men den lyxen fick jag inte. På mottagningen efter begravningen kom attack nr.2

Detta pågick fram till att jag lämnade min man i slutet av Aug, början av Sep-08. Kunde inte göra enkla vardags saker som att tex gå till affären, utan att ångesten kröp sig på.

Ångesten dämpades inte direkt av att känna pressen ifrån familj o vänner o framför allt sig själv.

Jag var tvungen att lämna ett liv av press, fullt ansvar på alla plan och krav.

Denna tvångs känsla kom eftersom den jag levde med inte kunde sätta sig in i hur jag mådde utan fortsatte att ställa krav.

Min enda önskan vid detta laget var att jag skulle kunna fungera som mamma till min älskade dotter.

Alltså tog jag steget ur äktenskapet.

Steget med stort S fyllde mig av en känsla jag inte upplevt på åratal. FRIHET!

Med detta var det ju inte sagt att jag var helt befriad ifrån attackerna....men dom var inte ens i närheten av vad dom varit innan. Skulle gå till psykolog och dessutom käka en massa piller...detta slapp jag tack vare, vad som idag är min sambo, Alex. Stödet jag fann i honom var obeskrivligt.

Har sedan skiljsmässan gått igenom mycket grundliga undersökningar pga yrsel, illamående och det senaste halvåret konstant värk.

Hjärnröntgen, coloskopi, blodprover i det oändliga.

Som jag skrivit om innan fick jag diagnosen IBS i Juni förra året. I mitten av Dec-10 fick jag diagnosen Fibromyalgi.

En sjukdom jag varit mycke skeptisk till innan och till viss del fortfarande.

Har lovat mig själv att hålla igång nästan som vanligt, eftersom jag alltid varit en människa som knepat o knåpat med typ allt. Som min reumatolog sa till mig så försvinner inte värken för att man lägger sig, däremot måste man lära sig var ens gränser går.

Lägger ut 2 länkar som jag tycker innehåller mycket intressant läsning om dessa "problem" jag haft/har.

www.netdoctor.se/depression/?_PageId=772

www.fibromyalgi.se/1/1.0.1.0/9/1/

Va ett tag sedan man plita ner något. Har väl inte varit på blogg humör =)

Denna veckan börja man med att hämta sessan på dagis, sen bar det av in till Ystad för att hämta Jenny, sen vidare till Sjöbo. Drack lite kaffe o snacka lite gojja.

Fick Morre med oss hem. Morre är då ett marsvin. Jättesöt är han...ljusbrun med en vit tofs uppe på huvudet.

Erica sköter det än så länge jättebra. Byter vatten, ger han morötter,tomat o gurka....o kelar med honom. Får hoppas att det fortsätter så.

Va tvungen att skicka iväg ett mess till hennes pappa om att vi skulle prata.

Han va här i torsdags, dock så va det ju bara jag som va hemma när han kom, så jag passade på att säga några saker som jag inte kunnat säga inför vår dotter.

Han höll med om att det fanns "problem" hos honom men dom arbeta med det. Vilket jag hoppas stämmer.

Poängtera också för honom att det inte ska gå bra att prata med mig så fort han är ovän med den andra.

Som vanligt höll han fast vid sin gamla historia gällande varför det har blivit som det blivit med sina andra. Nåja inget jag har med att göra, men min dotter ska inte ha det likadant iaf.

Nog om det....har väl varit en ganska lugn o mysig vecka annars. Vi va inne hos Anna & Micke igår. Prinsen blev sugen på marängtårta så han o Micke for iväg till affären, sen gjorde han tårta. Gott!!

En sak jag reflekterat över...om en människa som person är lugn, rakt fram, bra lyssnare o förståndig....innebär det då att alla andra människor som inte vågar stå till vad dom tycker ska ignorera denna människa för att hålla andra "oväder" nöjda???

Handlar det om sanning eller är det paranoia?? Ja säg det...beror kanske på vem man frågar. Deras förlust i längden.....

Snart dax för möte....sanningens ord ska se dagens ljus....hoppas att förändringar ligger runt hörnet på ett eller annat vis.

Nu ska jag ta en kopp java o mysa med min älskade dotter i soffan.

ÄLSKAR MIN DOTTER & MIN MAN!!